Den första tanken
Den första tanken eller impulsen som uppstår i en given situation avslöjar något om vilka vi verkligen är. Den speglar vårt sanna, osminkade jag – naket, utan rekvisita eller masker. Den dyker upp innan vi hinner undertrycka eller dölja den, vare sig för andra eller för oss själva, och innan vi hinner utsmycka den så att den passar in i den roll vi spelar upp för omvärlden, eller till och med för oss själva. Den första tanken är en spegelbild av vårt sanna jag. Detta är den första av en rad korta texter som alla relaterar till Den första tanken i olika situationer.
Guds existens och tvingande tankestrukturer
Att allt har en orsak är en självklar insikt som infinner sig utan medveten reflektion – det vi kallar intuitiv kunskap (ʿilm badīhī). När något inträffar vet vi, utan att behöva resonera, att det har förorsakats av något annat. Vi accepterar inte att en explosion sker utan orsak – inte ens om det handlar om universums uppkomst, som Big Bang.
Men hur uppstår denna insikt, när vi enligt Koranen föds helt utan kunskap? Gud förde er ut ur era mödrars sköten, ovetande om allt, och gav er hörsel, syn och hjärta för att ni ska vara tacksamma. [K. 16: 78]
Människan föds med instinkter och kognitiva strukturer, men utan faktisk kunskap. Via sinnena tar hon emot sinnesintryck, som bearbetas och organiseras av dessa medfödda strukturer. Fakhr al-Din al-Razi beskriver detta på följande sätt:
Själen är till en början helt utan kunskap, men Gud skapade hörsel och syn, så att när ett barn ser något upprepade gånger etsas föremålets innersta väsen (mā-hiya, dvs. dess essens) fast i barnets föreställningsvärld (khayāl). På samma sätt förhåller det sig när barnet hör något upprepade gånger, eller mottar intryck genom något av de andra sinnena. Det är tack vare sinnesintrycken som de förnimbara föremålens innersta väsen kan få fäste i själen och i förnuftet. Dessa väsen är av två slag: Ett slag, vars blotta närvaro i sinnet är tillräcklig för att förnuftet ska koppla ihop vissa idéer med varandra, genom att antingen bekräfta eller förneka relationen dem emellan. Om förståndet till exempel har en uppfattning om vad ”ett” är, och vad ”hälften av två” är, blir blotta närvaron av dessa begrepp en tillräcklig orsak för att förnuftet med full säkerhet kan avgöra att ett är hälften av två. Denna typ av kunskap är just det som avses med intuitiva kunskaper (ʿulūm badīhiyya).
al-Razi förklarar att vissa begrepp, när de väl formats i sinnet, är tillräckliga för att förnuftet självt ska avgöra hur de förhåller sig till varandra. Har man till exempel en idé om vad ”ett” är, och vad ”hälften av två” är, så kommer dessa begrepp – genom sin blotta närvaro i medvetandet – leda till att förnuftet med säkerhet drar slutsatsen att ett är hälften av två. Denna typ av nödvändig och självklar kunskap är det som kallas intuitiv kunskap (ʿulūm badīhiyya)."
al-Razi talar här om inre tankestrukturer som hjälper individen att organisera och tolka sinnesintryck. Han menar att dessa strukturer är medfödda, och fungerar på ett sätt som ibland tvingar oss att dra vissa slutsatser. De utgör inte bara verktyg för kunskap, utan strukturerar själva vårt vetande och vad vi tar för givet. En av de mest grundläggande och ofrånkomliga insikterna vi får genom denna medfödda struktur är att varje händelse har en orsak. Att tro på en Skapare är därför inte bara naturligt, utan en väsentlig del av att vara människa.
Det är därför inte märkligt att den som förnekar denna intuitiva sanning kallas kāfir. Ordet kommer från roten k-f-r, som i sin lexikala betydelse innebär att dölja eller täcka över. Natten kallas kāfir, eftersom den täcker allt med sitt mörker. En bonde kallas också kāfir, eftersom han täcker över fröet med jord. På samma sätt är den som förnekar sanningen en kāfir, eftersom han döljer det som hans eget förnuft insisterar på att han ska acceptera.
Ateisten befinner sig därför i en ständig kamp, ett slags inverterad jihad; han vill undertrycka och begrava den första tanken – att allt måste ha en orsak – men den tränger sig ständigt igenom hans försvasrbarriärer och in i hans medvetna tankar.